#Värsta reseminne

Mitt värsta resminne är inte så farlig så här i efterhand, betydligt värre saker kan ju hända.
Men eftersom detta är dagens ämne i bloggutmaningen så får det bli den gången när vi åkte till Turkiet och sonen blev sjuk.
Denna resa gjorde vi tillsammans med mina svärföräldrar och min svåger med familj.
Det var svärfar som fyllde 60 år, och ville fira detta utomlands.
Vi bodde på Aqua Fantasy och såg fram mot en härlig vecka av mycket sol och bad.
Detta var också den första utlandsresan för våra respektive barn att resa tillsammans.


Vi kom ned på eftermiddagen och barnen ville så klart bada. Här fanns ju många pooler att välja på.
Redan tidigt mot kvällningen började sonen bli lite hängig, och vid middagen blev toalettbesöken väldigt många, och vi inser att något inte stämmer. På detta fantastiska hotell finns det en läkarmottagning och vi avbryter middagen och tar en sväng förbi mottagningen.
Detta resulterar i att läkaren säger: hämta passen ni skall åka med sjuktransport till sjukhuset i Kusadasi om 5 min. Oj, min man rusar till rummet och hämtar passen och jag till middagsbordet för att informera de övriga.

Vi får åka transport med några andra och en sköterska följer med och tar alla uppgifter som sjukhuset behöver.
Vi blir informerade att vi kommer till ett jättebra privat sjukhus, och vår hemförsäkring gäller.
Sköterskan visar oss in på akutmottagningen och en tolk möter upp oss.
Vi får passera och komma in till läkaren direkt, och tolken hjälper oss. 
Sonen har råkat ut för en infektion av mindre kul karaktär, men inget farligt.
Men ett mindre ingrepp behövs göras för att göra rent det infekterade, och sedan antibiotika intramuskulärt.
Den fruktansvärda känslan av maktlöshet som vi föräldrar kände när då vår 4-åriga son skriker av smärta
vid detta ingrepp är vad som gör att detta är mitt värsta reseminne. Vi tittar båda på varandra och säger, aldrig mer utomlands. Vilket inte höll så länge dock... och inte heller var grunden till infektionen.
Sedan blir vi alla tre inlagda. Vi får ett jättefint rum helt själva med eget badrum. Tolken hjälper oss med alla papper, ringer SOS International åt oss. Allt går väldigt smidigt.

Trots det fina rummet så är det ingen höjdare att var på sjukhus, och inte i ett annat land.
Däremot var personalen fantastisk, skickliga läkare och sköterskor, mat, fika allt var otroligt bra skött.
Men man känner sig ändå så utlämnad när man inte är på hemmaplan.
Vi fick hjälp att ringa hotellet men kom inte fram, så vi förstod ju att resten av familjen var oroliga.
Men där hade hotellet hjälpt dem att få kontakt med sjukhuset och fick veta att vi skulle bli kvar.


När intensivbehandlingen var klar så fick vi åka tillbaka till hotellet, vilket var väldigt skönt. 
Dock fick sonen gå på medicin och fick heller inte bada.
Detta gjorde naturligtvis att resan blev inte som vi tänkt oss. Och heller inte för våra medresenärer.

 
Men gräva i sanden och leka för övrigt gick ju bra mot slutet av resan.
Som sagt värre saker kan inträffa!
Men jag är otroligt imponerad av sjukhuset, läkarmottagningen på hotellet, SOS international för hur hjälpsamma och serviceinriktade de är. Dom gjorde verkligen de bästa av situationen.
Sist men inte minst vill jag bara säga att kolla noga upp era försäkringar innan ni åker.
Vi hade dessvärre hört att hemförsäkringen räckte. Den täckte också alla kostnader, så inga problem där.
Men tyvärr blev vår resa inte som vi tänkt oss, och ett utökat reseskydd hade gett oss åtminstone en del av resan tillbaka.



Kommentarer

Kom ihåg






Trackback