Reflektion över EM

Det var stor glädje över biljetterna som skulle ta mig till mitt första stora mästerskap där vi skulle få heja fram Sverige. Som jag önskat att få åka på ett EM eller VM i fotboll, och äntligen satt jag nu med biljetten i handen. Dessutom skulle det visa sig bli det sista mästerskapet med Zlatan i den blågula dräkten. Vi skulle se Sveriges inledningsmatch mot Irland på måndagen. När dagen för resan till Paris närmade sig så skall jag ärligt säga att det inte var enbart positiva känslor jag hade inför detta EM. Nej det var väldigt blandade känslor jag hade och ett tag funderade jag allvarligt på att inte åka. Allt som händer i omvärlden hade nästlat sig in i min resgalna hjärna och rumsterat om vett och sans, nyfikenhet, trygghet till en ända röra och jag visste varken ut eller in. Men iväg kom jag, och vilken fantastisk upplevelse Paris bjöd på!! Att detta jagande efter en boll kan ge så mycket känslor hos oss människor är svårt att begripa, inte bara positiva känslor naturligtvis som exempelvis händelserna i Marseille. Men jag kommer länge att minnas glädjen och gemenskapen som fanns där och då på gatorna i Paris. "Viva La Suede"!!! hördes i var fransmans mun, "Good Luck On Monday", och ett handslag från Irländarna och för att inte tala om Irländarnas sång och dans på gatorna långt in på småtimmarna. Gatorna var fyllda av grönt och gult över hela staden och det kokade av glädje och spänd förväntan.
Så var det då äntligen dags för Sveriges inledningsmatch och vi började dagen med att efter frukost ta oss gulklädda ut på stan för att försöka sammanstråla med fler svenska fans. Det visade sig att samlingspunkten för dagen var den stora parken vid Louvren och vi började vår promenad däråt. Det blev några vätskestopp och lunch på vägen. Sedan begav vi oss mot parken med ett hav av gulblåa fans så långt ögat nådde.
 
 
"Vi är Svenska Fans allihopa", "Den som inte hoppar är en SAS-pilot" ljöd över hela parken och det kändes som marken gungade när tusentals fans hoppade. Stämningen var fantastisk, det skrattades, skålades och sjöng tills det var dags att ta sig till Stade De France för match. Att få en taxi skulle visa sig vara en utmaning, men till slut fick vi tag i en som ville köra oss. Runt arenan flockades poliserna men allt gick smidigt och lugnt till väga. Irländarna sjöng och fick med sig svenskarna till motsång. Vi hamnade på långsidan nästan i ett av hörnen, inte på svensksidan utan där vi satt var det ungefär 50/50 med gröna och gula. Så var det då äntligen dags för nationalsångerna och en mäktig känsla sprider sig på läktaren. Innan domaren blåser igång matchen sträcker irländarna runt om oss ut handen till en handskakning och " Good Luck". Jag kan bara berömma de gröna fansen, vilken trevlig stämning de bjöd på.

Matchen i sig bjöd ju som ni säkert vet inte upp det minsta, men de skönsjungande Irländarna försökte åtminstone få liv i matchen. "Come on you guys in green" rungar fortfarande i mitt huvud!! En ny handskakning efter matchen och "You were not good, but not we either" och sedan vällde en sloken publik ut ur arenan.
Efter ett stort kaos med transport från arenan, Metron var proppfull, taxi som inte ville köra oss till Montmartre osv tog vi oss tillslut tillbaka för att gå ut på stan och äta. Visst det blev ett antiklimax efter matchen men uppladdningen innan match och gemenskapen på staden dagarna innan är i sig så svårt att beskriva, det måste upplevas på plats och jag är så glad att jag fick ta del av detta härliga spektakel. 

Viva La Suede!!!!!



Midsommarfirande i fjällen!

I dag åkte vi hem från midsommarfirande i Lofsdalen. Vi har haft fantastiskt väder hela tiden och till och med temperatur över 20 ° hela tiden. I dag när vi åkte var temperaturen på 26°, och när vi kom hem så var den 15° brrr.
Tre dagar i rad så har jag startat dagen efter frukost med en timmes morgonpromenad i solskenet. Jag hoppas detta kan fortsätta som en bra trend under semestern. Gruset krasar under fötterna och blommorna doftar. Jag stoppar in hörlurar i öronen och lyssnar på Viveca Steens senaste bok och vips har det gått en timme.
Jag vet inte vad det är men det är något alldeles speciellt med svensk sommar. Känner inte ni också så? Är det barndomsminnena som gör sig påmind eller är det bara så att den svenska sommaren är så vacker att den slår i pricip det mesta?? Det är klart att de lyckliga barndomsminnena kommer upp till ytan då dofterna, smakerna och de gröna vackra vyerna breder ut sig och man njuter var minut för att försöka ta in allt det vackra  och lagra det till den långa hösten och vintern. Om sommaren bara kunde vara liiiite längre.
Denna helg har bjudit på gott sällskap, god mat, fiske och till och med årets första dopp (i Sverige).
Det är rätt häftigt att ta en dopp i sjön där snöbeklädda berg huserar i bakgrunden. Det blev dock för mig bara ett par snabbdopp då det var max 15 ° i vattnet. Jag är ju en som egentligen önskar minst 25 °.
På dagens promenad blev jag lite paff av vad jag såg mitt ute i skogen, är det detta som är utedass?!
Lite förundrande dock, då det måste vara lika jobbigt att slänga av den i skogen som att åka till åtevinningen kan man tycka.
En lite mer naturligare varelse stötte jag dock på.
 


 



Golf & Maraton!

 
Då min man inte ville fira sin 40-årsdag här hemma, hamnade vi på en weekend i Stockholm. Vi hade inte mer än två dagar så då passade Stockholm perfekt. Min man fick naturligtvis välja aktivitet på sin födelsedag och då hanade vi på Nordea Masters på anrika och vackra Bro Hof för att titta på de duktiga golfarna. Vi följde vinnande Fitzpatrick och Stensson naturligtvis och det var riktigt kul att se dessa stjärnor i verkligheten. Vädret var ju helt magiskt också på fredagen, 28 ° och strålande sol. Det dracks en hel del vatten!!!
Vi intog en utsökt tvårätterslunch på slottet och sedan gick vi ett par ytterligar timmar och insöp den trevliga atmosfären som råder på en golftävling.
Vi åkte sedan vidar för att checka in på hotellet och göra oss i ordning till kvällen. Vi hade valt att ta in på Sheraton dagen till ära. Väl inne i stan och dags att checka in så fick vi veta att rummet inte var klart, så vi fick vänta i baren så länge. Svettiga och lite smått besvikna så var det ändå gott med en iskall öl. Rummet blev klart 16.30 och vi skyndar oss upp för att duscha och njuta av champangen som jag förbeställt. Rummet blev tyvärr en besvikelse och för första gången har jag bett att få byta rum. Rummet var slitet och inrökt och den vackra utsikten över Gamla Stan som utlovats hade bytts mot utsikt över en vägkorsning. Personalen i receptionen ordnade genast ett nytt rum och denna gång var utsikten betydligt bättre och rummet var riktigt fräscht. Så nu var vi på bättre humör. Champangen och jordgubbarna kom så småningom de också. Sedan fick vi snabbduscha för att hinna iväg till restaurangen vi bokat bord på i Gamla Stan.
Lördagen spenderade vi på stan där vi följde min svåger och min mans moster som deltog i Stockholm Maraton. På kvällningen kom lite släktingar till hotellet och skålade för 40-åringen. Därefter intog vi alla en (som vanligt) utsökt middag middag på mysiga Restaurang La Tentazione! Denna Italienare som är vår favorit sedan många år lever var gång upp till våra förväntningar och jag hoppas det inte dröjer alltför länge innan nästa besök. En mycket trevlig helg allt som allt!!