Från skogens konung till skogens sötnos!

Det är inte alltid bra väder när man är på safari, vilket vi fick erfara. När vi tidigt på morgonen gav oss ut var det fortfarande mörkt och dimman låg tät över savannen. Vi kan väl aldrig få se ett djur tänkte vi men vår ranger Jason med sina falkögon fann djuren även i detta väder.
Till slut så lättar äntligen dimman men det är fortfarande kallt så den sköna ponchon med fleece får stanna på så länge. Vår ranger spårar och letar efter skogens konung, men först så kommer vi på några noshörningar som kommer fram ur ett buskage. Det har väl inte undgått någon att det pågår en fruktansvärd tjuvjakt på noshörningar.
Jakten på noshörningar för traditionell medicin i Asien har exploderat de senaste åren och i Sydafrika skjuts mer än en om dagenn. Efterfrågan på noshörningens horn har ökat i länderna i öst som Kina, Thailand och Vietnam. Där tror man att hornen kan öka den sexuella prestationsförmågan och bota en rad olika sjukdomar och tillstånd, tex cancer. Men hornen består av keratin, samma ämne som i naglar och har inga medicinska effekter. Det är sorgligt att höra vår ranger berätta om hur brutala dessa jakter är och hur svårt det är att komma åt tjuvjägarna. I sydafrika finns 90 % av världens alla noshörningar.
Några som lättar upp stämningen igen är horden av elefanter som drar förbi. Det är en fröjd att se dessa enorma djur dra fram i skogen. Inget träd är ivägen för en elefant, dom skövlar sig fram och allt annat får vika ned sig. När vi kommer för nära så börjar elefanterna att vifta på sina öron för att visa att dom inte är helt nöjda med vår närvaro.
Det pågår uppfostran av de små elefanterna, så fort dom inte gör som de ska så blir de tillrättavisad av de äldre elefanterna. Sedan var det dags för girafferna att visa upp sig igen. Det visar sig vara samma gäng vi såg igår men där också den äldste har anslutit. Giraffen med det mörkare mönstret är den äldre av dem. 
Denna unghanne har en konstig sväng på sin hals, den har troligen skadat sig i unga år. Vi åker vidare och vår ranger är på spårandet igen efter lejon. När vi kommer till en träddunge så visar det sig att han är på rätt spår. Där inne ser vi två hannar ligga och sova.
Det visar sig att ett lejon sover ca 22 h av dygnet, så att få se dessa på jakt är inte troligt. Dom verkar mätta och belåtna och ägnar sig åt matsmältning. Dom bryr sig inte i oss mycket heller, och i och för sig, vem behöver dessa vara rädda för!?
Helt ovetandes om lejonen leker aporna på andra sidan dungen, vilket de inte skulle göra om dom visste vad som ligger ett 50-tal meter därifrån.
 
Dessa sötnosar får avsluta morgondagens drive, för nu kurrar det i magen och troligen har frukosten dukats upp, för Jason ringer lodgen och talar om att vi är på väg in.
 
 



Tidigare inlägg